Jag var mitt uppe i en livskris när jag träffades av Dansen. Visst, jag hade dansat sen jag var 8 år. Det började med folkdans, följdes av dans på dansbanorna, fortsatte med gammaldans och folklig dans som kröntes med en ettårig dansutbildning där jag fick prova på det mesta som dansats i Sverige sen ”tidernas begynnelse”. Så visst hade dansen funnits med länge och som en viktig del i mitt liv. Men att dansen verkligen kan vara ”livsuppehållande” förstod jag inte riktigt förrän jag mötte Heliga Danser.

Som sagt var jag mitt uppe i en livskris, med skilsmässa, pajad ekonomi, arbetslöshet och sjukdom, när en god vän tog mej med till en helgkurs i något, för mig, helt nytt: Cirkeldans. Jag hade ingen aning om att det var en kurs som arrangerades av Svenska kyrkan och att danspedagogen, Maria Rönn, som ansvarade för den, var präst. Då hade jag antagligen inte gått eftersom jag då ansåg att ”religionen, och kanske framförallt kristendomen var något förlegat som inte hörde nutidsmänniskan till”.

Plötsligt var jag mitt inne i skeende av något som jag inte längre hade någon kontroll över – dans, mässfirande, symboler, gemenskap, andlighet, liv – och det kändes väldigt bra. Det kändes inte bara bra utan t.o.m. livsnödvändigt. När jag åkte därifrån var jag omtumlad, tveksam till sammanhanget – det kristna - men tacksam att helgkursen bara var en början till en 4 helgkurser lång dansledarutbildning, vilket innebar att jag skulle få fortsätta med detta som jag inte riktigt visste vad det var men som jag bara visste att jag måste fortsätta med.

Detta är nu 16 år sedan och Heliga Danser har verkligen förändrat mitt liv. Jag gick färdigt min dansledarutbildning vilket gav mig möjlighet att utforska detta med dans och andlighet och vad det gjorde med mig och mitt eget liv. Jag kände att dansandet framförallt gav mig livsmod och redskap att våga leva. Det gav mig ett sammanhang – en plats i cirkeln – jag var någon – tillsammans med andra.

Någon ordnade så att jag blev dansledare för en cirkel på Johannesgården, som nu heter Johanneskyrkan, i Växjö. Varannan måndagskväll träffades vi, och träffas fortfarande, för att utforska söndagens evangelium med hjälp av dans. Jag drogs mer och mer in i kristendomens texter och symboler och kände att de faktiskt har mycket att tillföra nutidsmänniskan. Fick en tjänst som församlingspedagog på Johannesgården. Höll förutom det mycket kurser i Heliga Danser för arbetslösa, långtidsjuka, arbetslag och andra intresserade. Detta gav mig stor erfarenhet av vad dansen kan betyda för människor.

År 2002  fick jag börja assistera vid dansledareutbildningen och 2004 började jag själv utbilda dansledare i Heliga Danser. Samma år fick jag uppdraget av Växjö stift att informera alla som arbetade inom stiftet om vad Heliga Danser är. Eftersom jag anser att man inte kan prata om Heliga Danser utan måste erfara det, så dansades och informerades det på många kontraktsdagar i Växjö stift det året.

Samtidigt som detta hände började jag läsa teologi och jag funderade på att bli präst, vilket även godkändes av Växjö stift. Dessa planer har jag av ekonomiska skäl lagt på hyllan. Men studierna i religionsvetenskap har gett mej mycket kunskap om religionerna, dess historia och utövande som också berikar min upplevelse av dansen. Profileringen av dansledareutbildningen här i småland har också påverkats av detta och går nog mer och mer åt det mer ”kyrkliga” hållet: bl.a. består en av examensuppgifterna i att bygga en mässa med dans runt det tema som gäller för just den söndagen.

Jag träffades mitt i hjärtat av Heliga Danser när mitt liv inte blev som jag tänkt mig. Så tror jag det är för många. Jag kan inte förklara vad det är i cirkeldans som är så helande – heligt. Men verksamt i människors liv är det. Det har jag framförallt förstått genom de berättelser som blivande dansledarna skriver om i sin ”examensuppgift”: ”Vad betyder Heliga Danser för mig”. Man skriver om ”uppfyllandet av ett behov som jag inte visste jag hade”, ”jag har hittat hem”, ”här får jag finnas till som den jag är”, ”där själavård och psykologhjälp inte fanns att få, får jag hjälp av dansen”, ”Gud är rörelse – varje danstillfälle är som en gudstjänst” mm.  

Numera håller jag även dansledareutbildningen och andra danskurser på stiftsgården Lärkkulla i Finland och håller gärna retreater med meditation och dans och då gärna på Wettershus retreatgård. Mitt senaste uppdrag var att dansa med 2500 personer på avslutningsmässan Världens fest i Växjö i våras. Resultatet kan ni se på youtube.se och nedan.

Så man vet aldrig vart dansen kan föra en!

© Ann-Christin Wigermo